Det tar fem minuter innan du börjar anklaga mig. Påpeka mina fel och brister, precis som du gjort i snart tvår år. Det är aldrig något som är bra. Jag är dum nog att göra dina uppgifter åt dig, för att jag inte vill att du skall behöva skämmas över ett dåligt resultat. Och jag får inte ens ett tack. Hur mycket jag än försöker så duger jag inte. Allt är fel. Har nog inte ens hört något positivt på flera månader, kanske år? Jag tycker att jag är oerhört stark. Men snart blir det nog för mig med. Du ljuger för precis alla, även de som du har närmst. Det värsta är att du ljuger så mycket att du tillslut tror på det själv. Du säger att du älskar mig, men jag vill bara här ifrån. Hur kan man älska någon som man bara sårar? Det går verkligen bra för mig nu, jag har utvecklats något enormt! Men du får mig bara att stanna upp igen och falla ner. Tillslut kommer du stå där helt själv, tack vare ditt eget agerande.

Låt mig leva mitt liv, tack.