Har varit fullt upp precis hela dagen, och nu när jag väl får lov att gå och lägga mig kan jag inte somna. Det blev en riktigt trevlig kväll med oväntade samtalsämnen. Dock känns det lite knepigt att ha hela huset fullt med gäster. I vanliga fall kan man ju gå upp och göra lite te, men nu lär man ju väcka hela huset. Har legat och tänkt massa. Främst på saker jag inte skall tänka på, men ibland poppar det bara upp. Tycker det är jättejobbigt med begravningen imorgon. Har varit på så många begravningar innan, och det har varit allt för många personer som jag först senare insett hur mycket de betytt för mig och min uppväxt. Det gör en ännu mer ledsen. Att ta någon för givet. Och det är väl så jag känner nu. Fast det är ombytta roller och personerna i fråga är fullt levande. Tänker inte sitta här och prata skit eller få folk att tro att jag är deprimerad. Men ibland får man lov att vara ledsen. Man funderar på hur livet hade kunnat se ut om man vetat om allt man vet idag? Och hur kommer det se ut om en månad, ett år? Ju längre tid som går, desto mer känner jag behovet av att vara själv. Bara börja om helt och se vart vinden för mig. Men det är så fruktansvärt svårt när man både älskar och hatar någon som fortfarande finns i ens närhet. Det värsta jag vet är människor som har olika personligheter beroende på vem de umgås med. För det finns ingen chans i världen att kunna skapa ett förtroende, eftersom man aldrig egentligen vet vad som är sanning eller ej. Detta gör att jag vissa dagar är hur lycklig som helst, medan jag andra gånger bara vill försvinna iväg till ett annat land...